torsdag 29 december 2011

Kön


Kön var jättelång
jag gick fram för att se
men hittade inte slutet
så jag ställde mig längst bak och började vänta
det gjorde alla andra

blå poliser gröna militärer
svarta gendarmer gredelina grenadjärer
marscherade bistert
fram och tillbaks längs människomassan
som vallhundar

vi kom framåt en bit
fler personer ställde sig bakom
jag var lite törstig

på led på led på led
och ingen visste vad som väntar
efter ett tag sa de till oss
att de inget visste
och vi visste visst inget heller
men vi stod kvar ändå

jag satte mig ner
det gjorde de andra också
man kan inte alltid stå

de blå tog tag i ena änden
de gröna tog tag i den andra
här spärrar vi av
det är för trångt
ni kan inte stå kvar
det är farligt

många ställde sig upp
jag med

söndag 11 december 2011

Resonans


Jag är resonansmänniskan –

vibrerar i harmoni
i svängning i sagolik trans
förstärker tills bara jag hörs
tills tonerna som
gav näring åt hopp
spelas någon annanstans

I den här staden slutar husen tvärt –

fasader som spöklika kartor
minnen av människor, väggar och rum
som andats, rasat och aldrig byggts upp
minnen av viskade ord
som andats, fallit till marken
lämnat sin adressat stum

Min kropp är ett operationssår
du glömt att sy igen
det svider när något nuddar
nudda mig igen!

Jag är resonansmänniskan –

så sätt mig i svängning,
ensam är jag stum.