Från påstådda höjdmetrar

I grund och botten bottenlöst hål är grundlöst ogrundat sammansvärjning att det är helt och hållet par chance par excellence som vi börjar vi började närma oss målet för dagen och daglönaren närmar sig löning under löven barrskogen dammar så torrt på vintern inga fåglar de flyger långt bort på sina översnöade vingar som duger för vidsträckta slätter och palmlösa stränder vindpinade tallar och grannskap så grannt så i gryningsljuset laddar vi upp med buller och motorljud genomkorsar på safari genom hörselgångar tinninglober katakomber under marken droppar droppstenar ner från taket ett dåligt ställe att sova på spendera natten man tager vad man haver som den ene sa till den andre under tredjedelen av en tankesträcka tankesträcket sträcker sig ut mot horisonten men i motsatt riktning griper fartvinden tag i mina otvättade hårtesar det är så svårt att få tag på rent vatten och raklödder skum vi är scum och potatis hittar man ibland oftast möglig i soptunnor med lock som skramlar potatispesten var naturligtvis en pina potatisen vaccinet och polion men polisen har ingenting på oss emot oss och gränspoliser tulltjänstemän tryffelhundar trycker sina näsborrar mot allmänna platser sällan är påtagligt letar oss in genom vener artärer och hjärtklaffar tricuspidalis och valva mitralis mitrailletter paljetter i händerna på moderlösa felmarginaler och vägglöss från alla väggens hörn kryper klibbar och kliar cockroaches scum är det bästa jag vet kom och ta mig då urvattnad påtaglig ensamhet samtycke överspelad atmosfär genom nålsögat öglar sig fem elefanter på tråden den röda men håll dig till vandrade genom ett ödelagt land kontinenter av taggtrådar utdragna skelande passprototyper skelettdelar delar en dagdröm i kvällsdimman gömmer sig ovanför hjulet på lastbilen kontinentalt om europa finns friheten i en svart plastsäck vi lämnar vi flyr längs med törstande motorvägrenar i flytande form efter fasta som smärtstillar åter till saken som tynger ner lasset av kläder och skinn som passerar så hopptanslöst nära en andedräkt nära en vid ocean något är oss i hälarna klänger och drar oss mot marken sköt ner oss från påstådda höjdmetrar står där och svajar vem är du vem är du vem är du vem är du vem är du vem är du vem är du vem är Du?

Gatan

Flickan gick på gatan, och gatan var mycket lång.

Hon vandrade och vandrade som solen har sin gång,

men höghusen var skynken, som dolde hennes väg

för ljuset, de såg ned på hennes allvarsamma steg,

                och tycktes stå i vägen för varje tänkbart mål.

Hon hade inga tankar, hennes framtid var ett hål

som inte ville fyllas, det ökade sitt fång,

och allt hon kunde göra var att sjunga samma sång

                för asfalten och teglet, som en gång i den skog

hon lämnat allt det levande, att varje tonfall dog

i tystnad mot sterila, och smutsade med kol,

gatstenar, fasader som i avgrunden ett vrål.

                Ingen kom att lyssna, men mången var den man

som öppenhjärtligt närmade sig, sade ”Tag min hand,

jag följer dig på vägen, en bit, sen vet du nog

vad sällskapet var värt”, och många händer flickan tog.

                Dock ingen av dem märkte, i djupet svart som sot,

det avgrundshål som växte, gröptes framför hennes fot

ur gatan, och blev större, ju oftare det land

som utgör ensamheten blev beträtt av en annan.

                Hur kom det sig att flickan, så allvarsam och rak

i ryggen kunde fortsätta och aldrig såg tillbaks

på det hon hade lämnat? Var hemlängtan ett hot?

Vad fick henne att vandra på när hålet blev för stort,

                så lockande dess mörker, att tystnad sjunka ner

i evighetens trygga famn och aldrig synas mer?

I klänningsfållen insydd ett minnes skarpa smak,

tre slätryggade snäckskal; så får tomheten ett tak.

                Flickan gick på gatan, och gatan var mycket lång.

Koltrasten

Jag tänker på koltrastens lysande ögon,

dess ebenholtsvingar och rymliga hjärta

att pumpa runt spirande livsglädje, längtan

förväntan och hoppfullhet genom det späda

Jag tänker på vårdagen, mojnad och klarblå,

i boet av kvistar, kristallskärvor, molntussar,

värme, då vingar är starka att bära

det späda och kastar sig ensam i frihet

I luften, jag tänker på färden mot evighet,

jungfruflykt genom en tunn atmosfär

över det lovade lockande landet

vars skönhet kan ägas av den som förmår!

Men ack! allt det drömda, jag tänker på tårarna

bittra och klara som fuktar det späda

då drömsömn är över och kolflagor sticker

i synen på trastflykting bryskt vaknad upp

Håliga stammar som pekar mot himlen

är rör från en underjord stinkande mörk

vad tänker du på, lilla koltrast, när jorden

vänds ut och in över kraftverkens tak?

Vad tänkte du, nära som vitögat döden,

när flygpaus på asfaltsserpentin bryts upp

av dunkande dånande dieseldrabanten?

trastfjädrar tilltufsas, flygdrömmar töms på luft

Jag tänker på trasthanken, koltrasan späda

med nyvunnet missmod, förundran förstörd,

som uppflugen utmattad tröstlös ser falla

och fräsande träffa ett kraftledningsnät

Tårarna, tårarna, tjänar de någon?

vittnen till brott mot den värld som var vår

saltade, bortsmälta drömmar i droppform

att gråta är smärtsamt, att sluta är svårt

Jag tänker på vinden som tröstar försiktigt,

utan att lova, utan att be

den smeker med varsamhet kraftledningsstolparnas

mollstämda strängar, som svänger med grace

Elkablarna resonerar harmoniskt,

vinande som i ett öde palats,

och koltrasten lyssnar genom sin smärta,

lyssnar och minns lite mindre allt ont

Tonerna tänder en gnista av motstånd

i djupaste kolschaktets mörkaste vrå

som trots allt det svarta och smutsiga runt om,

ger från sig ett famlande, trevande ljus

För djupt ner i schaktet bor viljan att skapa,

att vidga det vakna med delar av drömmen

sotfågeln börjar så visslande härma

med små melodier från minnet, vindens sus.

Koltrasten sjunger och sakta förändras

det landskap som förr legat öde och grått

då småfåglar, rådjur och tjänstemän samlas

vid kraftstolpens fot och sakta fylls med hopp.

I fängelset

Jag lägger mig ner i det fuktiga gräset

vid foten av muren mot världen.

Här är det svalt och skugga.

På min sida muren är livet en låda,

en låda med fuktig betong.

Det är sommar och vinter i fängelset.

Jag lägger mig ner i det fuktiga gräset,

i skuggan av muren mot livet.

På andra sidan blåser vindar,

på andra sidan muren

finns ingen mur.

Det är måndag och torsdag i fängelset.

                             *

Jag sätter mig upp i det fuktiga gräset

mina kläder har fuktiga fläckar

jag lutar mig bakåt mot muren.

På min sida livet finns ingen mur,

bara ett obekvämt ryggstöd.

Det är fridfullt och stilla i fängelset.

Vad hände med Ziggy Stardust?

Vad hände med Ziggy Stardust?

Vad hände med rött hår och för stort hjärta?

Vad hände med med knutna händer?

Vad hände med tonårstårar?

Vad hände med glitter under ögon och trasiga skor?

Vad hände med revolution?

Vad hände med olycklig kärlek?

Vad hände med kärlek?

Vad hände med spindlar från Mars?

Vad hände med sprittande sprudlande ingen förstår?

Vad hände med du och jag mot världen?

Vad hände med solidaritet?

Vad hände med maskara och plutande läppar?

Vad hände med drömmar om frihet?

Vad hände med ångest?

Vad hände med maktlöshet?

Vad hände med det som var viktigt?

Vad hände med varandra?

Vad hände med nu?

Vad hände med jag vill knarka?`

Vad hände med aldrig igen?

Vad hände med för stora känslor för stora hjärtan bultade för hårt?

Vad hände med vuxenvärld?

Vad hände med missförstått missfoster?

Vad hände med samhällets avskum?

Vad hände med ingen förstår jag förstår inte?

Vad hände med gemensam?

Vad hände med varför händer det aldrig någonting?

Vad hände med äkta, äkta fake?

Vad hände med jag tror jag är en karusell för allting snurrar så snabbt och jag har svindel och tror jag ska spy snart om du inte släpper taget för då dör jag?

Vad hände med dö för att kunna tro?

Vad hände med dö för att leva?

Vad hände med aldrig i hela mitt liv?

Vad hände med jämlikhet?

Vad hände med fumliga första kyssar under gatlyktan?

Vad hände med fuck you very very much?

Vad hände med rockdrömmar?

Vad hände med sista minuten till evigheten?

Vad hände med musik, vad hände med ord?

Vad hände med fattigdom?

Vad hände med välfärd och skola?

Vad hände med älskar älskar inte älskar älskar?

Vad hände med Ziggy?

Vad är det som händer?

Vad hände med oss?

Dikt

Solen går ner genom luftlagren,

bort faller dagen från jordytan svart

kommer natten och svalkan, kom ut

alla ugglor, kom ut alla rävar och katter,

kom ut alla tjuvar, banditer och sömnlösa

månskensvandaler, kom ut alla drömmare

instängda strövare, kom ut i natten

och känn alla smakerna, dofterna!

Jorden är platt, men ikväll är den rund

och för oss är den magisk

och sagolik.

Borta i synranden skymtar ett skepp,

åtta master som pekar mot stjärnorna,

tunga kanoner med gapande halsar,

Ta med oss

vi längtar till avlägsna platser

ikväll är vi redo att lämna

ikväll är vi redo att dö för vår längtan

Ta med oss

för mörkret har fallit

och jorden har inget som håller oss kvar

snälla ta med och visa oss

allt som finns kvar

allt det drömda,

det gömda och bortglömda

visa oss världen!

Men solen går upp genom luftlagren

bort faller skynkena

stark kommer dagen och bländar oss.