Bloss

Natten leker med svavelstickor

Blå frusna leder

På golvet, I famnen

Alltid denna kala tystnad

         En blåsig hamn lastar av och lastar om

Drypande containrar, en omöjlighet

Här korsar oss världen

Och vi är hungriga men många

         Långa dagar, evigheter

Långa nätter –

Tunnelbanor av ensamhet

bildar snart en å

         Vår kärlek ett såll

och vi faller snart igenom igen

Korsade av världen

faller vi alltid igen

         nöden här är stor.

Lyrica

Leda,

här kommer en till

leda, apathie

Inga känslor, ingen avsikt

(samma antal verser)

Afasi, kakeksi

Anemi

Ja: ja återställ allt

Hand i hand

ett stelt cafébord, askkopp

Tom

Vi

blickar, snart, nej

Nej igen.

Tag ett steg fram

tog ett steg tillbaka

svettas, ångrar

Håll mig i händerna tänderna-

nananana

C’est tout.

Livet

Den unge Marcel

skar två skivor av kunskapens frukt,

gav den ena till Beatrice och åt den andra själv.

Bea trodde att stunden var kommen;

det här var beviset på hans kärlek,

men någonting kom emellan.

Jobbet i kassan sliter på lederna,

det är stressigt och tungt,

och kunderna orakade.

Äpplena kostar 11,50,

hon tar betalt, och när kunden gått

suckar hon,

tvinnar en lock av sitt änglahår

och minns.

Den lille pojken har växt upp

och skriver på kioskvältare om jungfrur i torn.

Han kommer inte ihåg trädgårdarna,

men är uppskattad på kvarterets krog.

Livet som det blev,

visst är du glad att du inte sprang åt andra hållet.

Confluences

Vi slår oss ner där floderna flyter samman

På båda sidor om oss vatten

som fortsätter i en arm

utsträckt mot rymden

Ett hav som slutar i en silvertråd

Vid vår horisont

Du är höst

Vinden röker en cigarett med slutna ögon

Jag väntade på dig efter jobbet

och än har vi inte drunknat

Vi sitter i aktern på en båt

och vatten strömmar

Försvinner bort på ömse sidor

Och du är inte här

och jag är någon annanstans

försvinner bort

långsamt

Kärlek för maskar

Järnjalusier som stänger fukten ute

och mörkret inne

Inne i mörkret:

mörkrets innehåll, rosslande

drar andetag

någon saknas av Gatan

Mina damer och herrar,

får jag lov att be om er uppmärksamhet

Vi lever i en klocka

sa jag kloak

som svämmas över titt som tätt

och urverket stannar och tickandet upphör

det fruktar fukten

Råttor jagar visarna kors och tvärs

och när regnet kommer kommer kommer

Hur talar man om kärlek med en mask?

Mörker och fuktighet är hela dess värld

och stjärnorna är allt för långt borta

Kärleken är mörk och fuktig

som en stjärnklar natt i tropikerna

Gatan är avlusad med kam

och runt ett hörn lurar skuggan av en väg

ekot av avlägsen motortrafik

Asfalten dammar avlägsen från

nattliga drömmar om dans

En tanke tvekar men vänder tillbaks

trevarsigfram mellan skorstenarna

och ur dagvattenbrunnen hörs en sorgsen melodi

(av vem?)

Nattvattenbrunnen

med tårar fylld och blinda

sjöhästar som speglar

sig i fullmånen av ljus

mellan svartsjuka spjälor av järn

det blåser i vinden

kopiösa mängder fosforsyra regnar över staden

det är natt och alla undrar

vem de skall ställa till svars den här gången

en utmärglad predikant kapar höger ben vid knäet

endast så får man dem att lyssna

familjen K väcktes av hyresvärden imorse

någon måste ha förtalat dem

för utan att ha gjort något ont blev de vräkta

här kommer nationella insatsstyrkan

har någon mumlat för otydligt på telefon?

nej det var visst bara en konstnär på rymmen

tiotals osynliga människor sitter på knä längs avenyn och i brunnsparken

vetenskapsmännen skulle bli förbluffade om de bara visste

en flicka skriver en dikt på en husvägg

hon blir satt på anstalt

kostymklädda män tapetserar staden med glättiga uppmaningar att byta elbolag och köpa hamburgare

på kvällen superar de i stadshuset

i göteborg blåser det även när det är vindstilla

utom mörkret är allt stilla (vision)

utom mörkret är allt stilla

utan mörker skall du vila

allt är mörkt på allfarleden

sinnesvillan sprider ljus

över mörka farovatten

farväl min sköna röda

krans på kronan log i mörkret

vattenväg är vägen hem

vägarna förbi är över

leenden är ack så blinda

sneddar över horisonten

blida tider blinda budskap

all vår jord skall snart bli tystad

landet ligger lagt och ligger

skaparen av allt i världen

inte är han värd vår fruktan

mörker luktar arsenik

vart jag mig i världen vänder

lurar skuggan tanken spåren

efter evig sömn och avund

visa mig kring mörka läppar

mörka ord som allt försvarar

krig och samtal långa tider

allt är kvar och mjukt och stilla

former formar oss till fasta

uttryck utryckta ur aska

eld och spegelglas och ljus

vad finns där på andra sidan

vad står kvar på sidan sju

pålar skärvor bly och vitlök

och jag vet vad som är vitt

farväl min röda sköna

ses vi någon gång

så är det på vägen

på väg mot

men det vet du redan om