Vid Pont de la Guillotière finns en svankoloni
Mellan krogbåtarna och strandpromenaden guppar de förnöjsamt
Trots att fisken i Rhône inte går att äta
Svanarna är stolta, men de saknar inte humor
På morgonen en gråklar grönhet
Joggar längs vattnet, ensam och vaken
Under klotterprydd betong, vid sista bron
Ser jag en eld, på andra sidan, några tält
Mina andetag blir vita spår i luften
En råtta stannar upp någon sekund framför mina strålkastare
Innan den kastar sig i floden med ett tjut
Hundar i koppel och rullskridskoåkare
Människor i gröna sovsäckar
Väcks av spårvagnar och tunga godståg
En man utan rakhyvel rullar ihop sin gröna sovsäck, rafsar bland ägodelarna
Han hittar en bit bröd, och blir glad över det lilla
Så delar han det gärna med fåglarna som hållit honom sällskap
Och svanarna böjer tacksamt på sina långa halsar
En mörkhårig flicka i billiga kläder gungar ensam högt över staden
På en lina uppspänd mellan två kullar
Hennes mamma i långa kjolar kommer
Från långt bortifrån och tar hennes hand
På natten kastar stadens lampor gnistregn över vattnets hamrade metall
Och de unga männen vid utegymmet har till sist givit sig av
Båtarna fylls av rörelser och ensamma hjärtan
