Resonans

Jag är resonansmänniskan –

vibrerar i harmoni

i svängning i sagolik trans

förstärker tills bara jag hörs

tills tonerna som

gav näring åt hopp

spelas någon annanstans

I den här staden slutar husen tvärt –

fasader som spöklika kartor

minnen av människor, väggar och rum

som andats, rasat och aldrig byggts upp

minnen av viskade ord

som andats, fallit till marken

lämnat sin adressat stum

Min kropp är ett operationssår

du glömt att sy igen

det svider när något nuddar

nudda mig igen!

Jag är resonansmänniskan –

så sätt mig i svängning,

ensam är jag stum.