I en luftballong halvt uppspänd på tork mellan träden
och grenarna spretigt grova skrubbar dess kind kärleksfullt men bestämt
spinner en spågumma tidens tråd
det är vinter och lakanen är nytvättade
Det är vinter och solljus tvärs över gräset
som viskar gulnade dikter till snön och leran
klättrar i sjok över stövelkanten
vissa ord blir till kristaller
skönhet försvårar kommunikation
Hur hamnade vi här?
Var det en oväntad luftström, en stormvind från sidan?
Blev luften för tung för att bära oss,
trötta och rädda?
Spinnerskan hör oss inte, hon sitter med ryggen
och hjulet snurrar glatt medan tråden
samlar sig på hög, långsamt högre
Det är långt sedan skördetiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar