I
Tjernobylolyckans omfattning är ännu omtvistad
radioaktiva nedfall i våra sjöar
grått regn
hur många barn föddes sjuka?
hur många dog utan orsak?
höghusen står kvar som skeppsvrak
orörliga
en vårdag blir aldrig densamma
II
det var i den tid då snödropparna tittade fram i rabatten
och gav den bruna kalla jorden en inramning av grönt
som beslutet att förskjuta allt materiellt fattades
”hädanefter, min son, skall vi leva på vackra ord och höga tankar”,
sade far och tände högtidligt eld på skafferiet. Han satte sig
på marken, rak i ryggen, och började filosofera
alltmedan regnet föll och grannarna skockades kring honom
vi är på ett skepp som lutar
och däcket lutar åt andra hållet
fastsurrade vid relingen ser vi vågorna slå mot skrovet
hårdare –
”men är han inte riktigt klok?” ”nej den här gången har han faktiskt
gått för långt, han riskerar ju att bränna upp hela kvarteret”
den allmänna uppfattningen var av sådan art att far lades in på hospitalet med hopp om ett snart
tillfrisknande
jag följde med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar