Det lyser i en vindskupa på andra sidan gatan
skratt faller ner på trottoaren som vissna löv
När det når ända ner har det sönderfallit
i små partiklar som beslöjar marken, tunt
Klara kyrka är en istapp i mitt öga
någon skjuter över fjärden, det är vinter
Fönstret är dåligt isolerat
Samtidigt, i en annan del av livet
sänker sig mörkret över staden
Mitt hjärta är dåligt isolerat
Jag rosslar, harklar mig
hostar upp dammet från gatan
Det är vinter
Mycket vacker
SvaraRaderaJag bor på bottenvåningen och det drar från alla fönster
SvaraRaderaså kallt och jag vänjer mig aldrig trots ihärdiga försök
i tappat skummande badvatten från kranen
Jag hoppar ur badkaret och är inte intresserad av att ligga där
jag har missat tågavfarten till vännen som jag vill träffa
det är långt till andra länder men egentligen inte till dig
annikapersson@copyright
Från att botanisera på Linnégatan bland caféer men inte en jäkel som tittar åt mitt håll - kan det ha att göra med tiden i badkaret?
Vi människor är inte oss lika var vi än är, vi är alla olika,
och influerar varandra som molekyler som binder samman som syre och väte den livsnödvändiga gemenskapen
men du - är du trevlig? Ja, då kan jag också vara det.
Men jag inser, att du inte vill veta det.
Lik förbannat bor jag kvar i hålan under trädet
och gnager mina sorger och
äter mina rågbröd utan pålägg!
jag önskar att du kunde smöra mig med råge
och du vänder bort ditt ansikte I accept
men du föder en längtan hos mig och det når inte dig
där du bor som i ett annat land
Jag bor på bottenvåningen och det drar från alla fönster
SvaraRaderaså kallt och jag vänjer mig aldrig trots ihärdiga försök
i tappat skummande badvatten från kranen
Jag hoppar ur badkaret och är inte intresserad av att ligga där
jag har missat tågavfarten till vännen som jag vill träffa
det är långt till andra länder men egentligen inte till dig
Från att botanisera på Linnégatan bland caféer men inte en jäkel som tittar åt mitt håll - kan det ha att göra med tiden i badkaret?
Vi människor är inte oss lika var vi än är, vi är alla olika,
och influerar varandra som molekyler som binder samman som syre och väte den livsnödvändiga gemenskapen
men du - är du trevlig? Ja, då kan jag också vara det.
Men jag inser, att du inte vill veta det.
Lik förbannat bor jag kvar i hålan under trädet
och gnager mina sorger och
äter mina rågbröd utan pålägg!
jag önskar att du kunde smöra mig med råge
och du vänder bort ditt ansikte I accept
men du föder en längtan hos mig och det når inte dig
där du bor som i ett annat land annikapersson@copyright