Lo

Vad vill du mig, mörka skugga?

– Vandra i dina spår

och följa dig vart du går

tills skymningen faller och natten tar oss båda.

Du vänder dig om i gatlyktans kon

av flackande skuggor, och ser

två öron försvinna i ögonvrån,

en padda ta trevande steg,

hustaken byta riktning

och molnen rycka på axlarna.

Vad vill du, bleka främling?

Vad vill du mig, vill du mig, vill du mig?

– Vandra i dina spår

och följa dig vart du går,

men mest av allt så vill jag

att du ska se mig och förstå.

Vi vänder oss om på gatstenens tron

och spejar över ryggstödets kant

mot en urtvättad horisont.

Vad är det som flyr vår blick?

Ett ensamt spår,

ett gapande sår i snön.

Du är lika tyst som jag.

En liten minut mellan bussar och tåg,

när allt är stad och nyfallen snö

och luften långsamt andas ut

avgaserna ur sin asfaltslunga

vänder hon om

vänder han sig om.

Två tofsar försvinner

i ögonvrån.