Fyra röda överkörda drömmar i ett land av second hand och sertralinbehandlad längtan
Ta min hand vi faller fritt och utan gummiband som hindrar böj på knäna dämpar smällen när vi landar i ett duvslag utan öppningar mot världen men där fåglarna i alla fall får välja vilken sittpinne att använda som stöd då de i evigheter mäter sina fjädrars glans och täthet mot ett anat ideal som trycker ner oss och förföljer oss till döden
Du skall icke vara missunnsam du älskar väl din nästa för i denna värld är alla mänskor lika svarta vita det gör ingen skillnad allt är bara bra vi har det bra här under taket är det torrt men ack så trångt och jag förstår så väl att du är blöt och frusen men tyvärr är livet orättvist ibland ja ta min hand och en kopp fairtradekaffe be en bön att allt blir bättre sen i himmelen där alla dom som har förtjänat det får vila men i nuläget så bör vi tänka på vår konjunktur
I ur och skur i moll och dur i nöd och lustfylld friluftstur så är vi bröder systrar djur i samma bur och denna mur är endast till för våran sammanhållnings skull men vill du in så får du fan i mig se till att sitta still i båten annars slår den runt du kan ju inte bara sitta där och slappa efter allt vi gjort för dig och vi har trapphusgolv att skura hus att mura ta min hand och ge ett öga för en tand för här är alla goda grannar bakom häckar av betong
Impasse!
Men störst av allt är känslan av att inte vara ensam med sin ensamhet du vet vi börjar om när allt är över och i samma gamla spår från höst till vår du står med fötterna i dagglimrande gräs och säger läs mig med en tår i ögonvrån för du behöver mig jag vet jag har försökt så många gånger dina tår är ganska vita men de går i samma spår i samma spår i samma upptrampade dikesren vi gått så många gånger genom åren
Kanske skönjer du där borta dessa blodiga kadaver fyra överkörda kråkor på en trist lit-de-parade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar