Stenen

Vaktmästaren är två meter lång

Rödhårigt fnasig och stor som ett hus

Frustande, pustande

Dyker han alltid upp

Jag tror aldrig

Någon märkte det

Men han såg något

Särskilt hos mig

Han har en aura omkring sig

En aura av hårdhänthet

När han kallar en till sig med efternamnet

Spänner man ofrivilligt alla muskler

Inte så att han gick

Över gränsen

Han var ingen

Ond människa

Aldrig med hat men med rättfärdig vrede

Fyller han ångande skolgårdens ödslighet

Men kasta då

Va inte en sån mes

Bakom idrottshallen

Sten mot plåt

Makadam, makadam, makadam

Det blir lite buckligt

Jag har en sten i min hand

Var kom den ifrån?

Makadam makadam makadam

Flammande rödhårig vrede

Jag grät för jag kunde inte minnas

Vad som hände med stenen.