Göran Palm – En orättvis betraktelse (1966)

Göran Palms rasande uppgörelse med västerlandets blinda fläck, dess beroende och hänsynslösa utnyttjande av ”tredje världen” är än idag uppfriskande att läsa. Nu nästan femtio år senare är det visserligen mycket i världen som ser annorlunda ut; det är inte längre två tävlande stormaktsblock som förpassar södra halvklotets länder till bakgrunden, ett halvsekel har lagts mellan oss och den (öppet) koloniala perioden, vissa strukturella förändringar har skett (det är nu inte bara råvaror som importeras från U-länderna utan även olika former av industriprodukter) och det som boken framförallt riktar in sig på, västerlandets notoriska blindhet för det falska i dess egen självbild, har faktiskt på flera punkter förbättrats (åtminstone på ytan): den europeiska formen av civilisation behandlas inte slentrianmässigt som överlägsen alla andra, och vi erkänner vår historiska skuld i exploateringen av andra folk. Det har dessutom tillkommit mycket (jag tänker framförallt på den skenande miljö- och klimatkrisen) som ytterligare komplicerar situationen i världen. Ändå tycks inte bokens huvudpoäng ha gått fram i någon större utsträckning: vi är fortfarande beroende för vårt välstånd av en orättvis handelsbalans i förhållande till svagare länder – imperialismens epok har inte tagit slut utan bara bytt skepnad (när det är företagskoncerner och inte politiker som sitter på makten så blir det hela inte lika synligt).

När det gäller bokens övergripande budskap kan jag bara hålla med och säga läs den! med emfas, men det är klart att historiens facit har gjort sitt till att vissa av de mer radikala ståndpunkterna nog bör revideras (nyutgåvan är kompletterad med ett kort efterord från 2003 där författaren själv tar upp en del av de synpunkter som 2000-talets läsare säkert skulle framföra, utan tvekan ett resultat av 60-talets fortfarande lite naiva syn på till exempel en del diktaturer/diktatorer(nej inte Sovjet – de får sin beskärda del av kritiken)). Många av de tankar som En orättvis betraktelse ger upphov till är dock fortfarande minst lika aktuella som någonsin: Hur kan man värdera frihet och demokrati högre än vatten och mat för dagen? Hur demokratiska är egentligen de länder som tagit på sig uppgiften att sprida sin syn på demokrati i världen? Är våld en möjlig väg ur förtryck/är icke-våld en möjlig väg ur förtryck?

Till formen är En orättvis betraktelse en essä och ett collage av belysande citat, vittnesmål och resonerande partier, ofta med ett rikt och talande bildspråk i centrum. En självklar höjdpunkt är ”Exemplet Vandestan”, där författaren tar oss med till den fiktiva etiopiska kolonin Vandestan och på ett förkrossande sätt frilägger mekanismerna bakom koloniseringsprocessen och hur denna påverkar ett folk så att det för eller senare kommer att uppfylla alla de rasistiska fördomar som kolonisatörerna anlägger.

Det har gått fyrtiofem år. Världen är lite förändrad och mycket densamma. Det börjar bli dags att HANDLA.